I helgen var det säsongspremiär i Jönköping och vilken premiär det blev. Jag fick ett fint kvitto på att vinterns träning gett resultat. K2 loppen genomfördes som vi ville med goda resultat och en superstart ledde till seger.

Det mest överraskande för min del var att jag vann K1 200 m. Det var ett jämt lopp och jag vann med 11 hundradelar före Sofia Paldanius och Josefin Nordlöw. Jag fick till en riktigt bra start och fokuserade bara på mitt. Med 50 meter kvar av loppet tryckte jag till lite extra och kanske var det det som gjorde att jag vann. Jag körde även K1 500 meter men där blev mitt reslutat som "vanligt", jag blev trea. Även där rördes resultatlistan om lite då  Josefin (min K2-partner) vann och Sofia blev tvåa och jag efter. Som sagt så rördes det om i resultatlistan under den här tävlingen, det är både roligt och bra för sporten.

Det kördes även testlopp under helgen. Då fick jag och Josefin chansen att testa vår lopplan under tävlingform, det kändes stabilt och bra. Vi vann loppen med god marginal. Vi har fått till en mycket bra känsla i kanoten och efter helgens K1 resultat då vi båda visar att vi utvecklats ger det lite extra självförtroende inför kommande kval.

Ja, för nu är det bara en vecka kvar tills det sista kvalet inför OS i London är. Det kommer köras i polska Poznan den 16-17 maj. Igår under träningspasset började det pirra väldigt mycket i magen, då jag verklingen insåg att det snart är dags. Fick sällskap av Annie Johansson på träningen, vi ligger inte i samma träningsfas just nu men hon var snäll och ställde upp som träningskompis på både paddling och joggning.

Ska snart åka ner till kanothuset igen för dagens andra blöta och regniga träningspass. På torsdagar bjuds det alltid på smörgås efter träningen, något man kan se fram mot om man inte har kört ett allt för hårt pass som framkallar illamående.

/Karin

I helgen är det årets sista tävling, sista rycket inför kommande höstträning. Höstregattan är i vanlig ordning den sista tävlingen för året. I år arrangeras den av Huskvarna Kanot Klubb och kommer köras på Rocksjön i Jönköping.

Jag har varit iväg på lite äventyr sen senast jag skrev. Dels var det ju VM, som inte alls gick som vi tänkt oss. Fruktansvärt tråkigt, vi gjorde dåliga lopp och vi klarade inte kvalet till OS. För två veckor sedan var vi i London på för-OS. Vi fick tävla på OS-banan, jag och Josefin fick till ett sista bra lopp i K2an och det kändes väldigt bra efter missen på VM. Tanken var också att vi skulle turista och det fick vi verkligen gjort. Några heldagar inne i London med diverse sevärdheter och shopping hann vi med.

Jag ska försöka göra en bättre och mer utförlig genomgång / utvärdering av årets tävlingar efter helgen och även skriva lite mer ingående om VM och veckan i London, samt ge er lite bilder.

Efter London resan hade jag lite svårt att tagga igång på träningen men det var bara att ta tag i det och köra för höstregattan. Den här veckan har jag kört några riktigt roliga pass. Trots busvädret vi har haft med regn och blåst.

I måndags var vi ett gäng från klubben uppe i Rådaskogen och körde ett "löpspår" som kallas kutmaningen. Det är väl mer ett träsk än ett löpspår. Hela banan är ca 12 km. Vi var några som slutade efter 10km, på grund av alldeles för leriga kläder och kylan. Idag sitter jag med stora blåmärken på knäna efter ett antal vurpor och näst intill simturer inne i skogen.

Igår fick jag förfrågan om jag ville hänga med på ett boxpass. Med redan två pass körda under dagen var min kropp lite mör. Men det här passet gav mig en enorm energi även fast det var fruktansvärt jobbigt. Hela kroppen fick jobba och mjölksyran rent ut sagt sprutade ur öronen på mig. Det var så roligt, alltid roligt att ha någon att träna med och mot. Man får försöka få ut sina aggressioner (om man har några) under ett sånt här pass. Karin som jag tränade mig är tyvärr alldeles för snäll för att jag ska kunna ta ut mina agressioner på henne. Hade jag nu haft några aggressioner att få ut hade jag fått låtsas att någon annan som man inte är lika förtjust i stod framför mig. Men igår såg jag det som en roligt och bra träningsform.

Paddlingen den här veckan har varit ganska tuff, det har blåst något fruktansvärt och det är just nu väldigt strömt i Lidan. Det är inte det lättaste att motivera sig då, men jag har fått gjort några bra pass och imorse gjorde jag det sista hårda passet innan tävlingen. Ikväll och imorgon blir det lugn paddling. Höstregattan kan ibland kännas lite seg då det börjar bli kallt och man har haft sitt stora mål för i år. man vill helst börja med höstträningen. Jag tycker faktiskt det ska bli roligt och ser fram emot helgen.

Karin

Maten ska bara ner i magen sen sätter jag mig i bilen till Kungälv. Imorgon bär det av till Ungern, men för att slippa gå upp tidigt för att åka till Landvetter åker jag ner redan ikväll. Jag sover hos min K2 partner Josefin och hennes sambo i Kungälv.

Spagetti och köttfärssås fick det bli ikväll, det känns som den perfekt uppladdningsmaten. Jag är lagom laddad just nu känns det som, sen när vi väl kommer ner till Ungern och få känna på banan då jädrar. Har allt kännt av lite nerver den här veckan. Min sambo Johan frågade häromdagen om jag var nervös. Han märkte att jag var lite småirriterad, vilket jag lätt blir om jag är nervös. Men det känns bara bra. Synd för Johan bara, som får umgås med en lättirriterad tjej.

Jag har haft en mycket bra uppladdning hittills, söndag och måndag hade jag helvila. I helgen var vi i Göteborg och Lysekil. I Lysekil tittade vi på Johans lillasyster som spelade handbollscup. Var trevligt att komma iväg en sväng när man har vila, då har jag det lättare för att släppa träningen helt och bara njuta. Idag körde jag det sista paddelpasset här hemma, ett ganska hårt men kort pass. Jag har även hunnit med att jobba de här två sista dagarna, känns skönt att ha jobbat undan det mesta. Då är det inget som ligger och gnager i bakhuvudet. Då är det bara fullt fokus på tävlingen.

Har gått över innehållet i min väska ett antal gånger nu, jag hoppas att allt är med. Jag har ju packat den här väskan ett antal gånger förr, ändå har jag så svårt för att bestämma vad som får följa med eller inte. Men nu är nog allt med.

Nu är det dags att dra, håll nu tummarna allihopa här hemma! Jag och Josefin börjar tävla på fredag, då är det försöksheat och semifinaler. Tävlingarna börjar på tordag och slutar på söndag, så håll alla tummar ni har den här helgen. Vi är svenska tävlande varje dag. Det kommer även sändas på Eurosport så håll ögonen öppna.

Och glöm inte, HÅLL TUMMARNA!

Karin

Om en vecka befinner jag mig i Szeged, Ungern. Förmodligen sitter jag vid den här tiden med stora ögon och tittar på invigningsceremonin till VM. Efter goda resultat på EM blev jag och Josefin uttagna till att köra K2 även på VM. Det hårda jobbet för att nå toppformen är gjort och nu är det bara att finslipa den med några hårda men korta pass samt mycket vila.

Tiden sen sist jag skrev har rullat på som vanligt. Det gör det för det mesta i mitt liv faktiskt. Det är äta, träna, sova samt hinna jobba då jag är hemma som gäller. Självklart har det varit fullt fokus på träningen nu. Har även kört Svenska Mästerskapen under en vecka i Hofors. Tävlingen var helt ok, jag kände mig inte helt på topp i kroppen. Men jag känner att jag låg rätt i min plan för att kunna vara som bäst nu när VM drar igång. Om det var rätt får vi veta nästa helg.

Jag kom hem från SM med tre bronsmedaljer, på distanserna 200, 500 och 1000 meter. Under långloppet som är 5000 meter välte jag med 1,5 varv kvar. Ett lite för ofokuserat lopp från min sida gjorde att jag när det var dags för ett ryck in i en vändning tog en felskär med paddeln och badade. Känns fruktansvärt tråkigt att bryta ett lopp, men någongång ska det hända. Och det var faktiskt första gången jag fick bryta någonsin. Jag har tidigare vält under två tävlingar, det var 1998 och 2004 men då genomförda jag loppen ändå. Så som sagt, någongång händer det, synd att det skulle vara på SM bara.

Under veckan i Hofors bodde jag, Johan, mamma och pappa hemma hos Börje och Ulla. Börje har sedan länge varit mycket aktiv i Svenska Kanotförbundet. De brukar alltid vara med i hejjarklacken ute på de stora tävlingarna. Ulla har alltid en helt underbar sverigemössa på sig och de kommer med glada hejjarop. Så snälla personer, de stod för sängplatser under veckan. Jag och Johan fick låna en av deras bil då vi var ute på lite utflykter då jag inte tävlade. Så ett stort tack till Ulla och Börje!

Efter SM fick jag vara hemma i 3 veckor, kände ett lugn och kunde börja fokusera mot det stora målet för i år, VM. Tränade på i vanlig takt, jag och min tränare Hans har hittat ett upplägg som funkar bra för mig när jag ska jobba fram toppformen. Så i hela tre veckor fick jag vara hemma, det känns som en lång tid men den springer snabbt i väg. Så gör den ikväll också. Fortsätter uppdatera inom de närmsta dagarna förhoppninsgvis, då får ni bilder och en redovisning för uppladdningen den sista tiden fram till VM.

Ses då!

Karin

Det blev inte så många dagars sjukvila, skönt! Med mycket vila och sömn de senaste dagarna kände jag mig pigg idag när jag vaknade. Vaknade innan klockan ringde till och med.

Bestämde mig redan igårkväll att jag skulle vila på förmiddagen idag och dra igång på kvällen igen. Det kliade i kroppen när jag vaknade, var verkligen träningssugen men det fick vänta. En halvdagsvila till skadar inte, chansen för att förkylningen ska komma tillbaka minskar och då är en halvdag till inte mycket att fundera på.

Tog istället en cykeltur till jobbet. Fint väder och för mycket kläder, gjorde mig genomsvett på vägen dit. Blev många timmar med arbete gjort innan det var dags för träning. Hann självklart med lunch och mellanmål under dagen, något som läskar gott när det är så varmt och skönt dagar som denna är apelsiner. Det har nog slinkit ner 3-4 stycken i min mage idag.

Så till dagens träning. Började eftermiddagen med ett styrketräningpass. Kör just nu tung styrka, det blev 5 övningar där jag körde igenom hela kroppen. Försöker klara av mina gympass runt 45 minuter - 1 timme. Dagens pass tog 45 minuter, direkt efter gick jag ut och paddlade. Det kändes lite ovant, senast jag paddlade var i torsdag. Inte så längesen kan tyckas, men lite av den härliga känslan tappar man allt och de första 10-15 minutrarana av passet kändes lite konstiga. Jag paddlade distans i 60 minuter, efter halva passet bytte jag paddel. Jag har sedan EM testat en annan paddel. En likadan modell som den jag kört med sedan förra sommaren, men det är ett annat fabrikat och en lättare paddel rent viktmässigt. Om det blir något byte har jag inte bestämt mig för än.

Det var skönt att träna igen, jag behöver träningen för att må bra. Imorgon blir det hårdköra hela dagen. Klockan 07.20 åker jag til Kungälv för att samträna med Josefin Nordlöw. Vad som kommer köras vet vi inte än, förutom att det kommer bli två tuffa pass. det är ju i höga, hårda tävlingsfarter vi ska vara bäst på är det det vi även måste samträna i.

Nu ska väskan packas!

/Karin

Magen är full på tacos och jordgubbar, jag och Johan sitter just nu och tittar på Amerikanska mästerskapen i friidrott på TV. Det har varit en lugn och skön söndag som avslutas fortsatt lugnt med en liten godisskål.

Näsan rinner fortfarande och kroppen känns matt. Tanken när jag gick och la mig igårkväll efter en trevlig middag med ett stort gäng på Lidköpings populära camping, var att jag skulle sova ut, inte ställa någon klocka. Med en näsa som rinner i ett är det lite svårt. Fick i alla fall sju timmars sömn innan jag gav upp. Jag gick upp, åt frukost och slappade i soffan. Slumrade till en stund där också, sen har resten av dagen varit väldigt lugn. 

Johan åkte iväg på en kompistur och jag slappade länge i soffan innan jag gjorde pannkakor till lunch. Sen tog jag en sväng på cykeln till mamma och pappa. Mår inte bra av att vara inne en hel dag óch ville inte gå miste om det fina vädret. Hemma hos mamma och pappa fixade jag med bilder till min dator. Så att ni kan få något roligt att titta på och inte bara massa text. Satte mig i skuggan på deras nya altan och njöt, somnade där också. Min kropp behöver nog vila.

Efter min lilla tupplur bjöd de på fika, mamma hade gjort en jättegod jordgubbstårta. Jordgubbarna som blev över skickade hon med mig hem, det fick bli efterrätten ikväll. Har blivit mycket av den varan i helgen. Men jordgubbar är ju så gott!

Johan mötte upp mig på cykeln och vi cyklade hem, för tredje gången idag somnade jag. Men nu, med mat i magen och en skön soffa känns det faktiskt bättre i kroppen. Får se hur natten blir och hur kroppen är imorgon. Kanske vilar jag en dag till eller så kan jag träna lite lätt, vi får se.

Bilderna nedanför är från diverse tillfällen de senste veckorna.

Som första pris i D22 5000 meter fick jag en hink fylld med godsaker.

Jag tillsammans med min klubbkamrat Danny Hallmen.

Prispallen efter 5000 meter, tvåa, Emma Andersson, Huskvarna och trea Anna Roger, Finspång.

Fina rosor

Jag och Johan hemma hos mamma och pappa någongång i början av juni och från midsommarafton. Där ser ni resultatet på mitt hår som jag lovade i det näst sista inlägget här på sidan. Johans syster Josefine gjorde en hårförlängning och jag är så himla nöjd.

Jag utklädd till figuren Lo, eller om det var Glo. Jag hjälpte i alla fall mamma på hennes jobb en dag och sjöng och dansade utklädd såhär.

/Karin

Midsommardagen idag, och jag vaknade upp med världens snuva. Att jag är snuvig hör i och för sig till vanligheterna, människor som möter mig på morgonen frågar ofta om jag är förkyld. Vad det beror på vet jag inte, men idag var det annorlunda. Det var ett lugnt midsommarfirande igår hos några vänner en bit utanför Lidköping, med på firandet var det för mig både kända och okända ansikten. Blev som en sagt en lugn kväll men kom i säng sent.

Imorse när klockan ringde och jag skulle göra mig iordning till träningen kände jag mig inte helt 100 i kroppen, näsan rann och jag kände mig lite tjock i halsen. Men jag kunde ändå inte avgöra om det bara var den vanliga morgonssnuvan (fast lite värre) eller om jag har något i kroppen. Tog ändå beslutet att cykla ner till klubben, tog på mig gymkläderna och körde ett lätt pass i gymmet. Nu i efterhand så känns det kanske lite onödigt, näsan rinner fortfarande och halsen är oförändrad, alltså fortfarande bara lite tjock. I eftermiddag blir det vila, och förmodligen imorgon också. Det är 2 veckor kvar till SM, så det är lika bra att bli av med skiten nu. Några dagar extra vila skadar inte.

Veckan som varit var första veckan på ett tag som jag bara har varit hemma, tränat, jobbat och umgåtts med nära och kära. Självklart är det skönt då jag kan packa upp väskan och plocka iordning på mina grejer där hemma och bara få vara lite, samtidigt som det kanske är det som gjort att förkylningen nu har kommit. Jag slappnar av på ett annat sätt och kroppen säger att det vill vila. 

Som sagt så har det varit en hel del resande det sista, och jag gillar det verkligen. Speciellt när det går så bra som det har gjort. Först var det Världscupen i Duisburg, Tyskland. Jag körde K1 1000 meter och K2 500 meter tillsammans med Josefin Nordlöw. Det blev två stycken sjunde platser i A-finalen, mest nöjd är jag med min och Josefins insats. Senast vi körde var på EM 2008 i Italien. Vi har även kört två gånger tidigare i Duisburg, om jag inte minns helt fel var det 2007 och 2008. Resultaten därifrån var en andra plats och en första plats i B-finalen. Så att för första gången vara i A-final tillsammans och bli sjua var vi nöjda med. Vi hade inte ett jättebra lopp, med endast några få träningslopp tillsammans tidigare i år så var vi lite ostabila, speciellt i slutet av loppet då vi var rejält trötta. Men i mål kom vi och med en sjunde plats efter ett inte helt ok lopp så är ju chanserna att det går bättre nästa gång med lite samträning stora.

Helgen efter var det tävling i Nyköping. Där blev det fem segrar av fem möjliga för min del. Första tävlingen i år som vi körde alla 4 distanser, 200, 500, 1000 och 5000 meter samt ett K2 200 m lopp. Vädret var toppen under helgen men det blåste en hel del, jag önskar jag kunde säga något lopp som var riktigt bra men jag hade ingen wow känsla under något av loppen inte i K1. Men kanske var det mitt och Julia Stensils K2 200 meters lopp där vi fick en grymt bra start tyckte vi och bara kunde köra på hela loppet. Det visade sig senare (i reultatlistan) att vi tjuvstartade. Inte så konstigt att starten kändes bra.

Direkt efter Nyköping åkte jag med förbundskapten Bengt ner till Jönköping där EM-lägret började på måndag morgon. Veckan efter Duisburg blev EM-laget uttaget och jag blev uttagen till att köra K2 200m och 500 m tillsammans med Josefin. Vi hade ett bra EM läger från måndag - fredag där jag och Josefin fick bra pass ihop. Vi körde rena MAX lopp, splittrade intervaller i hög/låg fart, och starter. Under veckan hann vi även med shopping, fika, hembesök hos Sofia Paldanius som bor i Jönköping, dopingtest, födelesdagskalas. Ett bra läger med optimal uppladdning inför EM.

EM kördes i Belgrad, Serbien i förra helgen, och vilken helg det skulle bli. Serbien hade jag aldrig tidigare varit i så det var spännande att se. Resultaten efter helgen var mycket bra, det blev två medaljer, en fjärdeplats, två femteplatser och två ytterligare finalplatser. Sverige slutade på en sjundeplats i poängtabellen under mästerskapet.

Jag och Josefin stod för fjärdeplatsen och en av femteplatserna. Vi lyckades få fram känslan som vi hade under träningen på lägret. Det är inte alltid så lätt att få till det på tävling som man tycker känns bra på träning. Vårat bästa lopp var semifinalen på 500 meter, det var så avslappnat samtidigt som det gick fort och det kländes som vi kunde hålla på hur länge som helst. Tyvärr körde vi in i en "böshaj" som Josefin kallade det, sjögräs säger vi västgötar när det var 100 meter kvar och farten sänktes markant. Som tur var hade vi tillsammans med två andra kanoter en klar ledning så vi klarade att ta tredjeplatsen och ta oss vidare till final. Vi tog oss även till final på 200 meter.

På finaldagen ville vi självklart få fram samma "goa" känsla som vi hade under semifinalen på 500 meter. Jag kanske inte ska kalla det en "go" känsla när kroppen är full med möjlksyra och man pressar sig till max, men ibland känns det lättare och bättre än andra gånger. Tyvärr fick vi inte riktigt till det i finalen, båda kände sig väldigt trötta tidigt under loppet och det var nästan så att vi parkerade med 200 meter kvar. Men vi fick igång våra kroppar och med 175 meter kvar hände det något och vi tog till slut en femteplats. Lite smått chockade att det kunde gå så bra trots känslan. 

På 200 meters finalen hade vi ingen aning om vart vi skulle hamna, det har man väl i och för sig aldrig. Men eftersom vi aldrig tidgare kört 200 meter tillsammans och det var många snabba tjejer med på startlinjen så fick det bära eller brista sa vi. Vi hade inget att förlora, vi fick en bra start och öste på utav bara den. Gick i mål som fyra, glatt överraskade. En fjärde plats är ju alltid lite sur, och med 1,5 tiondel upp till bronset känns det lite retligt. Men vi är väldigt nöjda med våra placeringar. Och som sagt, sist jag och Josefin körde var 2008 på EM i Italien, där kom vi 3a i B-finalen, vi har klättrat 7 placeringar på de här 3 åren. Tänk vad rätt träning kan göra. Det här är reslutatet i att våra individuella kapaciteter har höjt, för en massa timmars samträning kan vi inte skryta med. 

Under veckan har jag träffat Radio Skaraborg som ville prata om framgångarna på EM, även Tv4 Skaraborg och Lidkopingsnytt.nu har gjort reportage. Tyvärr får jag inte fram några länkar nu, men jag ska lägga upp de så snart som möjligt. Hade hoppats på att kunna ge er några bilder men det vill inte funger på den här datorn.

Ha en fortsatt trevlig helg allihop!

/Karin

Idag är det söndag, det betyder vilodag för min del. Sista veckornas träning har gått väldigt bra. Tävlingssäsongen har kommit igång. Två tävlingar har jag kört, testtävling i Nyköping och Springregattan, på Ryrsjön i Lilla Edet. Börjar komma igång med jobbet igen. Men nu är det fullt fokus mot Världscupen i Duisburg till helgen.

Som sagt så har träningen gått väldigt bra de sista veckorna. Jag är hel, frisk och programmet jag och Hans har satt ihop funkar bra. Sen sist har jag hunnit med och göra tester på Bosön. Ett elitidrotsscentrum på Lidingö i Stockholm. Första dagen gjorde jag ett tröskeltest och syreupptagningstest på paddelmaskin. Andra dagen var det ett löptest och snabbhetstest på paddelmaskin på programmet. Testresultaten var bra, jag hade höjt mina värden vilket bevisar att träningen har funkat bra och gett resultat. 

Direkt efter testerna var det testtävling i Nyköping. Sju tjejer var vi som körde och jag blev tvåa på både 200 och 500 meter. Fick köra K2 tillsammans med Josefin Nordlöw, vi körde två av loppen och vann de. Körde ett tredje lopp tillsammans med Julia Stensils. Där blev vi tvåa. En bra tävling där jag är mst nöjd med mitt K1 200 meters lopp.

Ytterligare två träningsveckor rullade på efter testhelgen och sen var det dags för nästa tävling. Jag kom hem från springregattan i Lilla Edet med tre brons och ett silver i bagaget. Som sist måste jag nog säga att jag är mest nöjd med mitt K1 200 meters lopp. Tyvärr tjuvstartade jag i finalen och blev då lite feg vid nästa start. Kom därför igång väldigt dåligt men klarade ändå att ta tredje platsen. Blir ofta väldigt tighta lopp när det är 200 meter, det är riktigt roligt. Gjorde några misstag under tävlingen och har nu tagit lärdom av det. Nu är det fullt ös som gäller.

Efter tävlingen blev jag uttagen till att köra den tredje och sista världscupen för i år. Den går i Duisburg, Tyskland till helgen som kommer. Där kommer jag köra K1 1000 meter samt K2 500 meter tillsammans med Josefin Nordöw. På torsdag flyger vi till Tyskland och på fredag börjar tävlingarna. Fram tills dess är det träning och jobb som gäller.

Idag har jag som sagt haft vila, den var välbehövlig men ändå blir jag rastlös framåt kvällen. Dagen har bestått av tvätt, städning, varit ute på en cykeltur. Men nu ligger tacosen i magen, godisskålen står framme (söndag= godisdag) och filmen är startad. Perfekt avslut på den här vilodagen och veckan. Imorgon ringer klockan 06.00, en timme senare kör jag styrketräning och paddling. Sen blir det makeover för min del, jag ska till Josefine på Frisörhuset. Just nu ser mitt hår hemskt ut, men imorgon får ni se resultatet.

/Karin

Självklart tycker jag det är roligt att träna, annars skulle jag inte kunna hålla på med det jag gör. Men, för mig är det alltid lite trögt att komma igång här hemma igen efter ett härligt vårläger. Det gäller att det funkar med träningen hela tiden och nu hade jag en helt annan känsla när jag kom hem. Det är lätt och lockande att åka ner till klubben och träna. Härligt!

Idag kändes det även lätt i kanoten. Både i måndags och tisdags kändes det segt och inte alls bra när jag paddlade. Hade förmodligen med jetlagen och kylan att göra men även att jag inte haft kanoter som passar mig. Men så får det vara nu när jag var sen med att beställa min nya kanot. Och som jag sagt innan, jag är oerhört tacksam att det finns så snälla människor i klubben som lånar ut sina kanoter till mig. Idag fick jag låna Matildas, hon har en av mina gamla kanoter så den passar fint till mig. Jag bytte fotstöd och sen kände jag mig som hemma.

Jag började dagen med ett styrketräningspass. Kändes helt ok, men tyvärr kan jag känna mig lite begränsad i klubbens gym. Det är inte alls ofta men när jag har planerat att köra en övning och sen inser att det inte går är det lite trist. Men då är det bara att tänka om och ofta löser det sig på ett bra sätt. Efter gymmet körde jag ett paddelpass, idag blev det 5 x 2000 m i fart 2. Jag köpte mig en GPS över i USA och det gör träningen lite roligare också, då behöver jag inte hela tiden köra på minuter utan kan variera träningen med distans. Fortsätter på samma vi som i Florida där vi körde många sådana pass.

Jag fortsätter även med ett liknande träningsupplägg som vi hade där borta, den här veckan. Jag och Hans har inte gjort någon träningsplanering för kommande tid, det ska vi göra nästa vecka. Men den här veckan då jag ska köra vad jag känner för är det ändå skönt att ha en liten planering. Då fortsatte jag på samma som de föregående åtta veckorna. Det innebär halvdagsvila på onsdag, lördag och helvila på söndagar. Antalet pass under resterande dagar blir förmodligen inte lika många men den här veckan ska vara lugnare. Så i eftermiddag har jag bara tagit det lugnt, hämtade mamma på jobbet och tog en glass i det fina vädret.

Imorgon är det paddling klockan 08.00 och löpning efter det. Sen får vi se vad resten av dagen har att bjuda på. Känns som det är något som ska hända, förmodligen inte men vi får se! Innan jag säger god natt lägger jag in några biler från dagen.

Bild 1: Insåg att jag hade lyckats med min matchning av kläder när jag cyklade till klubben imorse. Kanske lite för bra! (Motera den rosa/svarta väskan i bakgrunden, den är min)

Bild 2: Rensade ur mitt skåp på klubben, var välbehövligt!

Bild 3: Ytterligare outfit bild, här på min paddeloutfit. Lite mer kläder behövs här hemma. Ok, halsduken var kanske lite överflödig idag.

Bild 4: För att komma ihåg alla inställningar på kanoterna jag lånar har jag gjort små kom ihåg-lappar. Då behöver jag aldrig oroa mig för att de ska sätta sig i en felinställd kanot efter jag har lånat den.

God natt!

/Karin

Eftersom det var ett tag sedan jag skrev här sist, som vanligt. Så finns det en hel del att skriva om. Bland annat den sista tiden på lägret, hur träningen gick, och om det hände något annat roligt förutom all träning. Det får jag ta i nästa inlägg. Nu fokuserar jag på hemkomsten och Sverige. 

Men för att återkomma lite till tiden, som jag skrev så var vårlägret åtta veckor långt. Innan jag åkte kändes det som vanligt att jag skulle vara borta en evighet. Att det skulle bli jättejobbigt att åka ifrån alla här hemma. Och självklart så är det jobbigt att åka från alla nära och kära, men så fort jag satte mig på flygplanet började fokuset på träningslägret. Väl i Florida kom jag snabbt in i lägerlunken och tiden rullade på och nu är jag redan hemma igen. Funderade på om det bara var jag som tyckte tiden gått fort men alla jag pratat med här hemma håller med. Då är frågan, har jag gjort det bästa för att få ut det mesta av tiden? Det svaret får vi när säsongen drar igång om ungefär en månad.

Som sagt så landade jag på svensk mark i fredags. Resan gick förvånansvärt snabbt och bra. En långflygning som det är till USA kan lätt bli seg, man blir rastlös och får myror i brallorna. Vi fick ett lika dåligt flyg hem som vi hade på ditvägen. Det var trångt och hade inga underhållningssystem i sätena. Vilket ledde till att jag fick försöka sova och det lyckades jag med. Sov nästan under hela resan, med undantag då det serverades mat och bytet i Frankfurt.

På Landvetter väntade mamma på mig, hon hade andra ärenden att göra och därför passade det bra att hämta upp mig. Det uppskattas verkligen, att få åka bil och slippa släpa alla väskor på buss och tåg. Man kan stanna och äta när man känner för det och sitta och småprata om resan. Utvilad som jag var efter all sömn på flyget kunde jag för en gångs skull hålla mig vaken under en hel bilresa.

Fredagskvällen tillbringades hemma hos mamma och pappa, tillsammans med Johan och våra härliga vänner Karin och Filip med busgrabbarna Alfons och Lionel. Vi blev bjudna på hemmagjord pizza som jag hade önskat och glasstårta till efterrätt.

Kvällspigg som man är när man flyger åt det här hållet hade jag svårt att sova, desto tröttare var jag på lördagen. Men jag fick dagen att gå, slappade här hemma, packade upp väskan och på kvällen var jag bjuden på tjejkväll tillsammans med Karin. En trevlig kväll med många okända men trevliga ansikten.

Mamma och pappa håller på att renovera delar av huset, de har bytt fönster, dörrar och nu bygger de om sin altan. Så mycket som de ställer upp för mig hjälper jag gärna dem när det behövs. Efter jag hade tagit tag i min smutstvätt i söndags åkte jag hem och hjälpte de grundmåla alla brädor på altanen. Att det var strålande sol underlättade arbetet och att vi alla tre stod och målade tillsammans var väldigt trevligt. Efter en sådan arbetsdag är det lättare att somna på kvällen.

Men lika jobbigt var det att gå upp idag, skillnaden var att jag hade bestämt tid med Matilda på klubben. Det dags att börja träna igen. Träningssuget har funnits där hela helgen men efter några kloka ord från min tränare var det en träningsfri helg som gällde. Träningsprogrammet den här veckan ser ut på följande vis: Kör det du känner för, hitta tillbaka till den pigga känslan igen. Så det är precis vad jag ska göra.

Morgonträningen idag blev ett pass i gymmet, andra passet blev 10 x 4 min i fart 2+ tillsammans med Matilda. Fick låna min tränares sons kanot som är av ett annat märke och modell än den jag har vilket gjorde att det inte kändes helt 100 men det var skönt att få komma ut och paddla. Och jag är jätteglad att det finns en kanot jag kan låna då min inte kommit än. Vädret var helt underbart och efter träningen åkte jag hem till svärföräldrarnas hus, åt lunch och slappade på altanen.

Kvällspasset blev löpning med tränare Hans och Björn. Vi sprang milen, en kuperad sådan. Var tufft idag, försökte hänga på grabbarna (kanske skulle skriva gubbarna), tappade efter 6 km men klarade ändå av att hålla uppe farten ok. Kom inte i mål allt för långt efter de. Måste nog ändå säga att det här var ett av mina bästa löppass i den skogen. Jag är nöjd.

Resten av det stora gänget i klubben är i Polen på träningsläger, därav den fåtaliga skaran under dagens pass. Om en vecka är de tillbaka och då kommer jag ha gott om träningskompisar. Jag ska försöka hålla kvar vid lägerkänslan här hemma, jag gillar den. Hemma i lägenheten gör jag det på bästa sätt genom att låta datorn stå på med musik strömmande ur högtalarna. Killarna som jag bodde med under lägret lät musiken rulla stora delar av dagarna och musik är något som gör mig väldigt glad. Helst lyssnade de på Hip Hop och R´n´B med många fula ord (jag lyssnar oftast inte på vad de sjunger, jag känner mest gunget i melodin så jag gillade musiken:) ). En och annan mer lättsam och poppig låt kommer också.

Den andra frukosten är något jag också skulle hålla fast vid, den är ju så god. En äggmacka och en tallrik yoghurt med musli innan andra passet skulle inte sitta fel. Ja, jag ska göra mitt bästa för att behålla den härliga känslan även här hemma. Men som jag skev först av allt, det är himla skönt att vara i Lidköping, vara nära familj och vännerna här hemma och göra de vardagliga tingen. Och nu början tiden komma ikapp. Sängen kallar. Men först några bilder från dagarna som gått här hemma.

Köpte med mig en hel del skor från USA. På fotot syns Karins Converse, Lionel och Alfons fräcka Nike sneakers och mammas Reebok shape up.

Jag och min sambo Johan hemma hos mamma och pappa.

Jag i målartagen på altanen. Vet ej varför jag ser så skeptisk ut, brukar vara så när kameran kommer fram.

Träningsbilder från dagen, tagna av dagens träningskompis Matilda Lundin.

Så härligt att kunna cykla till träningen utan att vara rädd för is och frysa om händer och öron.

Matlagning pågår, lunchen skulle lagas hos svärföräldrarna.

/Karin