Ja då var det här åtta veckor långa vårlägret över. Åtta veckor är lång tid men det har gått så himla fort. Efter en helt ok flygresa landade vi på Landvetters flygplats klockan 14.00 i fredags. Sedan dess har jag mest tagit det lugnt, träffat nära och kära, varit på en trevlig tjejkväll och idag drog träningen igång. Det är skönt att vara på svensk mark igen, även fast jag gillar att vara på läger, speciellt i Florida.
Eftersom det var ett tag sedan jag skrev här sist, som vanligt. Så finns det en hel del att skriva om. Bland annat den sista tiden på lägret, hur träningen gick, och om det hände något annat roligt förutom all träning. Det får jag ta i nästa inlägg. Nu fokuserar jag på hemkomsten och Sverige.
Men för att återkomma lite till tiden, som jag skrev så var vårlägret åtta veckor långt. Innan jag åkte kändes det som vanligt att jag skulle vara borta en evighet. Att det skulle bli jättejobbigt att åka ifrån alla här hemma. Och självklart så är det jobbigt att åka från alla nära och kära, men så fort jag satte mig på flygplanet började fokuset på träningslägret. Väl i Florida kom jag snabbt in i lägerlunken och tiden rullade på och nu är jag redan hemma igen. Funderade på om det bara var jag som tyckte tiden gått fort men alla jag pratat med här hemma håller med. Då är frågan, har jag gjort det bästa för att få ut det mesta av tiden? Det svaret får vi när säsongen drar igång om ungefär en månad.
Som sagt så landade jag på svensk mark i fredags. Resan gick förvånansvärt snabbt och bra. En långflygning som det är till USA kan lätt bli seg, man blir rastlös och får myror i brallorna. Vi fick ett lika dåligt flyg hem som vi hade på ditvägen. Det var trångt och hade inga underhållningssystem i sätena. Vilket ledde till att jag fick försöka sova och det lyckades jag med. Sov nästan under hela resan, med undantag då det serverades mat och bytet i Frankfurt.
På Landvetter väntade mamma på mig, hon hade andra ärenden att göra och därför passade det bra att hämta upp mig. Det uppskattas verkligen, att få åka bil och slippa släpa alla väskor på buss och tåg. Man kan stanna och äta när man känner för det och sitta och småprata om resan. Utvilad som jag var efter all sömn på flyget kunde jag för en gångs skull hålla mig vaken under en hel bilresa.
Fredagskvällen tillbringades hemma hos mamma och pappa, tillsammans med Johan och våra härliga vänner Karin och Filip med busgrabbarna Alfons och Lionel. Vi blev bjudna på hemmagjord pizza som jag hade önskat och glasstårta till efterrätt.
Kvällspigg som man är när man flyger åt det här hållet hade jag svårt att sova, desto tröttare var jag på lördagen. Men jag fick dagen att gå, slappade här hemma, packade upp väskan och på kvällen var jag bjuden på tjejkväll tillsammans med Karin. En trevlig kväll med många okända men trevliga ansikten.
Mamma och pappa håller på att renovera delar av huset, de har bytt fönster, dörrar och nu bygger de om sin altan. Så mycket som de ställer upp för mig hjälper jag gärna dem när det behövs. Efter jag hade tagit tag i min smutstvätt i söndags åkte jag hem och hjälpte de grundmåla alla brädor på altanen. Att det var strålande sol underlättade arbetet och att vi alla tre stod och målade tillsammans var väldigt trevligt. Efter en sådan arbetsdag är det lättare att somna på kvällen.
Men lika jobbigt var det att gå upp idag, skillnaden var att jag hade bestämt tid med Matilda på klubben. Det dags att börja träna igen. Träningssuget har funnits där hela helgen men efter några kloka ord från min tränare var det en träningsfri helg som gällde. Träningsprogrammet den här veckan ser ut på följande vis: Kör det du känner för, hitta tillbaka till den pigga känslan igen. Så det är precis vad jag ska göra.
Morgonträningen idag blev ett pass i gymmet, andra passet blev 10 x 4 min i fart 2+ tillsammans med Matilda. Fick låna min tränares sons kanot som är av ett annat märke och modell än den jag har vilket gjorde att det inte kändes helt 100 men det var skönt att få komma ut och paddla. Och jag är jätteglad att det finns en kanot jag kan låna då min inte kommit än. Vädret var helt underbart och efter träningen åkte jag hem till svärföräldrarnas hus, åt lunch och slappade på altanen.
Kvällspasset blev löpning med tränare Hans och Björn. Vi sprang milen, en kuperad sådan. Var tufft idag, försökte hänga på grabbarna (kanske skulle skriva gubbarna), tappade efter 6 km men klarade ändå av att hålla uppe farten ok. Kom inte i mål allt för långt efter de. Måste nog ändå säga att det här var ett av mina bästa löppass i den skogen. Jag är nöjd.
Resten av det stora gänget i klubben är i Polen på träningsläger, därav den fåtaliga skaran under dagens pass. Om en vecka är de tillbaka och då kommer jag ha gott om träningskompisar. Jag ska försöka hålla kvar vid lägerkänslan här hemma, jag gillar den. Hemma i lägenheten gör jag det på bästa sätt genom att låta datorn stå på med musik strömmande ur högtalarna. Killarna som jag bodde med under lägret lät musiken rulla stora delar av dagarna och musik är något som gör mig väldigt glad. Helst lyssnade de på Hip Hop och R´n´B med många fula ord (jag lyssnar oftast inte på vad de sjunger, jag känner mest gunget i melodin så jag gillade musiken:) ). En och annan mer lättsam och poppig låt kommer också.
Den andra frukosten är något jag också skulle hålla fast vid, den är ju så god. En äggmacka och en tallrik yoghurt med musli innan andra passet skulle inte sitta fel. Ja, jag ska göra mitt bästa för att behålla den härliga känslan även här hemma. Men som jag skev först av allt, det är himla skönt att vara i Lidköping, vara nära familj och vännerna här hemma och göra de vardagliga tingen. Och nu början tiden komma ikapp. Sängen kallar. Men först några bilder från dagarna som gått här hemma.
Köpte med mig en hel del skor från USA. På fotot syns Karins Converse, Lionel och Alfons fräcka Nike sneakers och mammas Reebok shape up.
Jag och min sambo Johan hemma hos mamma och pappa.
Jag i målartagen på altanen. Vet ej varför jag ser så skeptisk ut, brukar vara så när kameran kommer fram.
Träningsbilder från dagen, tagna av dagens träningskompis Matilda Lundin.
Så härligt att kunna cykla till träningen utan att vara rädd för is och frysa om händer och öron.
Matlagning pågår, lunchen skulle lagas hos svärföräldrarna.
/Karin